Archive for november, 2009

Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin säger till Dagens Nyheter att allt annat är en majoritetsregering efter valet 2010 är oacceptabelt.

 Inget annat än en majoritets­regering är acceptabelt. Med de utmaningar som Sverige står inför de kommande åren vore det politisk katastrof med en minoritetsregering som är beroende av Sverigedemokraterna

Förväntningarna på en regering efter valet 2010 är givetvis att det är en regering som har majoritet i Sveriges Riksdag. Tidigare kunde Socialdemokraterna bilda minoritetsregering med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. När de borgerliga partierna, som inför valet 2006 gick ihop och bildade Alliansen, vann så blev det startskottet för ett närmare samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Nästa år går de till val på ett samlat rödgrönt regeringsalternativ.

Opinionsundersökningar (DN, SvD) visar att de rödgröna leder över de borgerliga men att Sverigedemokraterna kan komma att bli vågmästare.

Det är ingen tvekan om att Sverige står inför tuffa utmaningar. Sedan den borgerliga regeringen tillträde har Sverige återigen underskott i finanserna och arbetslösheten närmar sig rekordnivåer. Att komma tillrätta med detta och samtidigt ingjuta både hopp och framtidstro hos befolkningen är en utmaning som kräver en majoritetsregering. 

Om inget av de nuvarande alternativen når en majoritet är det rimligt att det diskuteras vilken konstellation som kan bilda regering. Alternativet att Moderaterna och Socialdemokraterna skulle bilda gemensam regering utesluter nog många. Dels för att åsiktsskillnaderna är för stora men också för att även en stabil majoritetsregering behöver en stark opposition som kritiskt granskar makten och utgör ett politiskt alternativ. 

Därför skulle det vara naturligt att se Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet i en mittenregering. Problemet med detta är att varken Folkpartiet eller Centerpartiet vill utgöra den politiska mitten. Båda partierna vill inför valet 2010 profilera sig som partiet till höger om Moderaterna.  

Detta gör att det ser mörkt ut att bilda en blocköverkskridande regering. Om vi enbart skulle gå på de frågor som partierna idag lyfter fram så kanske de bästa förutsättningarna ändå är en regering bestående av Socialdemokraterna och Moderaterna. I retoriken håller ju Moderaterna emot vad gäller sänkningen av skatten som de allra rikaste betalar och emot försämringar av arbetsrätten. 

Men samtidigt vet vi att detta är valstrategiska positioneringar. I en situation där varken de rödgröna eller de borgerliga får majoritet så kommer allt detta kastas över ända. Då kommer Moderaterna återgå till sin högerposition och Folkpartiet och Centerpartiet krypa tillbaka till mitten. Förutsättningarna för en stabil mittenregering finns då.

Men allt detta är hypotetiska frågor som ledarskribenter och vi bloggare älskar att ägna oss åt. Det är mindre än 300 dagar kvar till valet. Idag har vi en borgerlig majoritetsregering och det finns goda förutsättningar för att vi efter valet 2010 har en rödgrön regering med stabil majoritet i Sveriges Riksdag.  Och det är det som betyder något för väljarna.

Intressant?
 
Läs gärna vad Högbergs tankar, Johan Ingerö, Kristian Krassman, Arkelsten, Göran Pettersson, Per Altenberg, Ledarbloggen, Makthavare, 100 steg till,  Johan Westerholm, Jinge, Michaelas, Peter Andersson och P J Anders Linder skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna, DN Synavote

En ny utredning från Riksdagen som idag presenteras på DN debatt visar att den borgerliga regeringen inte håller sin löften från valet.  Utredningen pekar på att mer än var tredje utnämning skett i helt slutna processer, att enbart hälften av tjänsterna utannonserats och att enbart 10 av 93 tjänster enbart använt annonser.

Detta är ett klart löftesbrott från de borgerliga partierna, och inte minst Fredrik Reinfeldt (M) som lovade dyrt och heligt att förändra utnämningspolitiken. Det är en självkritisk Sven-Erik Österberg, socialdemokraternas gruppledare i Riksdagen,  som i artikeln pekar på huvuddragen i vad som blir en ny modern utnämningsprocess om Socialdemokraterna vinner valet 2010.

Rekryteringsprocessen ska vara transparent i varje enkilt fall, kravprofiler ska alltid upprättas och vara offentliga, processerna ska vara spårbara och regeringen sätt att hantera utnämningsmakten ska systematiskt följas upp. Det är helt rätt väg att gå. För även om vi Socialdemokrater inte alltid hanterade utnämningspolitiken på helt rätt sätt under våra år i Rosenbad så får inte det vara ett argument för den borgerliga regeringen och Fredrik Reinfeldt att nu missbruka den.

Även Johan Westerholm har en hel del intressanta tankar om hur processen skulle kunna förbättras. Han vill gärna se en variant på det brittiska systemet med en kommitté som gör ett oberoende urval. I praktiken skulle detta innebära att regeringen, efter en kontrollerad process, låter till exempel arbetsmarknadsutskottet fråga ut samt ge sitt utlåtande innan regeringen utser till exempel en ny chef för arbetsförmedlingen. En intressant tanke som förtjänar mer uppmärksamhet.

Intressant?

Läs gärna vad Kent Persson,  Alliansfritt Sverige, Eva-Lena Jansson, Charlies, S-buzz, Erixon, Högbergs tankar, jj:n, Peter Andersson skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Sven-Erik Österberg, utnämningspolitik

Då visar ytterligare en opinionsundersökning att Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen om det vore val idag och vi riskerar efter valet 2010 ett kaotiskt parlamentariskt läge. Denna gång är det Sentio Research som visar att Sverigedemokraterna kan få så mycket som 7,2%. Tidigare var det Sifo som pekade på att de kunde komma in i Riksdagen med 5,4%.

Det skrämmande med båda dessa undersökningar är att de är gjorde efter Jimmie Åkessons omtalande artikel i Aftonbladet där han pekar ut muslimer som ett hot mot Sverige.  Peter Karlberg har rätt där han pekar på att det är mindre troligt att de som uppger att de sympatiserar med Sverigedemokraterna läser debattartiklar men de påverkas av den allmänna debatten och bilden som ges av Sverigedemokraterna som utstötta och inte en del av etablissemanget.

Sverigedemokraterna är ett missnöjesparti. Deras sympatisörer är inte nöjda med den politik som förs i Sveriges riksdag och regering. De har också uppfattningen att alla etablerade partier står för samma sak och därför blir Sverigedemokraterna ett attraktivt alternativ för dem.

Ett missnöjesparti motarbetar man genom att tydliggöra deras samlade politik. Ska vi lyckas hålla Sverigedemokraterna utanför Sveriges Riksdag och minska deras betydelse i många kommuner gäller det att kraftigt och tydligt motarbeta de idéer och den människosyn som är grunden för partiet men också peka på att Sverigedemokraterna inte har en samlad politik för att ingjuta framtidstro och hopp hos Svenska folket.

Vi ska vara tydliga med att de står för en människosyn som inte hör hemma på 2000-talet och därför kommer vi aldrig samarbeta med eller göra oss beroende av dem.  Samtidigt gäller det att kräva svar från dem vilken politik de vill föra för att Sverige ska ha en god ekonomi, fler jobb och hur kvaliteten i välfärden ska bli bättre. De 7,2% som nu uppger att de skulle rösta på dem har en sak gemensamt, de är kritiska till hur nuvarande regering och opposition agerar vad gäller synen på invandring och integration. Men vi kan vara helt säkra på att dessa 7,2% inte har en gemensam uppfattning kring vilka skatter vi ska ta ut och vilken politik som ska föras inom skolan, äldreomsorgen, kulturen och idrotten.

Vi kan se samma dilemma för Socialdemokraterna som tappar i opinionsundersökningen. Ett tapp som kommit efter den lyckade jobbkongressen där partiet blev mer tydlig och förnyelsen lades fast. Även Socialdemokraterna har haft, och kanske fortfarande har, drag av missnöjesparti. Som ombud på Socialdemokraternas kongress så såg jag tydligt att väldigt många som går med och engagerar sig i Socialdemokraterna gör det för att man är missnöjd med hur samhället fungerar eller hur en borgerlig agerar.

Därför är Socialdemokraternas opinionssiffror som högst när andra partier gör bort sig eller deras politik inte fungerar. När sedan Socialdemokraternas politik slås fast och blir tydligare tappar partiet.  För våra väljare är överens om att det de borgerliga gör är fel, men inte alltid lika överens om vad som är det bästa alternativet.

Ska Socialdemokraterna lyckas vara ett brett parti även i framgång krävs en levande idédiskussion som gör att folk söker sig till Socialdemokraterna för att vi har spännande idéer och lösningar på de utmaningar samhället står inför. Partikongressen lade en mycket bra grund för en sådan idédiskussion men vi är inte där ännu, vilket förklarar tappet i opinionsundersökningarna. Men vi har aldrig haft så goda förutsättningar för att lyckas, och gör vi det slår vi två flugor i en smäll. Socialdemokraterna ökar och Sverigedemokraterna hamnar utanför Sveriges Riksdag.

Intressant?

Läs gärna vad Peter Andersson, Röda Malmö, jj:n, Johan Westerholm, Kristian Krassman, Kent Persson, Dick Erixon, Johan Ingerö och Jonas Morian skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Sentio, Socialdemokraterna

Kritiken mot Vattenfall och dess VD Lars G Josefsson växer lavinartat. Det som utlöste krisen var Vattenfalls planer att sälja ut den svenska nätverksdelen för att istället investera i brittisk kärnkraft.

Dessutom får Josefsson kritik för de risker han utsatt bolaget för vid en eventuell kärnkraftsolycka i Tyskland. Då är bolaget skadeståndsskyldigt. Enligt uppgift var han inte fullt medveten om de riskerna vilket borde räknas som ett grovt tjänstefel.  Fackförbundet SEKO lämnar till och med styrelsen i protest mot att VD:n sitter kvar.

Kritiken är befogad och rimlig. Vattenfall verkar ha agerat i strid mot bolagsordning och ägardirektiv. Vattenfall ska vara det ledande företaget i omställningen till en ekologisk och ekonomisk uthållig svensk energiförsörjning.  Att investera i tysk kol och brittisk kärnkraft kan knappast räknas som ett bidrag till en ekologisk och ekonomisk uthållig svensk energiförsörjning.

Även om Vattenfall till synes varit en ”one-man-show” med Lars G Josefsson i huvudrollen så finns det även folk bakom kulisserna även i sådana shower.  Kritiken som nu kommer fram borde också riktas mot dess styrelse, som tydligen gett bolagets VD mandat att agera, och mot regeringen som inte tar sitt ägaransvar.  Det är inte rätt att bara låta Lars G Josefsson ensam bära hundhuvudet, utan både styrelse och regering borde ta sitt ansvar i denna soppa.

Att Maud Olofsson (C) nu söker ny VD till Vattenfall kan kortsiktigt rädda hennes ansikte men det förtar inte den befogade kritik som kan riktas mot henne och regeringen för bristande styrning.

Läs gärna SVd1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6.

Läs också vad Krohniskt, Peter Gustavsson, Mats Engström, Eva-Lena Jansson, Jinge, VK-bloggen, Johan Westerholm, Åsa Westlund och Högbergs tankar.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Vattenfall, Lars G Josefsson