Archive for mars, 2010

Idag skriver jag tillsammans med en rad socialdemokratiska kommunpolitiker på DN debatt om att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) bör ompröva sitt krav om ändrade arbetstider för lärarna.  Idag förfogar kommunerna som arbetsgivare redan över 35 timmar av lärarnas arbetsvecka och vi kan konstatera att de timmarna inte används på bästa sätt.

Istället för att som moderatstyrda SKL ta strid om ytterligare ett antal timmar är det bättre om vi som arbetsgivare fokuserar på hur vi använder tiden på ett bättre sätt.

Det viktigaste för skolan är att eleverna når kunskapsmålen. De senaste åren har skolans och lärarnas betydelse för elevernas framgång uppmärksammats. Det är helt enkelt skolan och lärarna som har den avgörande betydelsen om vi ska lyckas ge eleverna den kunskap de har rätt till.

Istället för att ta strid med lärarna om formfrågor bör vi istället fokusera på hur vi strukturerar kvalitetsarbetet och effektiviserar arbetsorganisationen och arbetsmetoderna. Minska lärarnas arbetsbörda och intensifiera istället investeringarna i individuell kompetensutveckling.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, SKL

UPPDATERAT: Skolvärlden, Zoran Alagic, Lärarnas Riksförbund, DN:s ledare

Idag skriver P J Anders Linder i SvD att en av orsakerna till den höga ungdomsarbetslösheten skulle vara att gymnasiets yrkesutbildningar blivit treåriga och även innehåller teoretiska ämnen. Men hur trovärdigt är det att den höga ungdomsarbetslösheten skulle bero på att våra ungdomar är för högutbildade?

Ska vi lyckas skapa en skola i världsklass, en skola som ger ungdomarna den kunskap de faktiskt har rätt till måste vi ha höga förväntningar på alla elever. Att som den borgerliga regeringen med Jan Björklund(Fp) i spetsen gör, och som nu P J Anders Linder ger sitt stöd till, är att sänka ambitionerna och kraven i skolan.  Det är intressant att den skolminister som vann valet på att utpeka den tidigare förda skolpolitiken som flummig nu sänker ambitionerna och kraven i skolan.

År 2008 hade 56% av 20-åringarna  i Haninge grundläggande behörighet till universitet och högskola. I Täby var motsvarande siffra 70%.  Jag tror inte att barn och ungdomar som växer upp i Haninge är mindre begåvade än barn och ungdomar som växer upp i Täby.  Jag tror inte klimatet i Täby gör barn och elever där mer teoretiska och klimatet i Haninge mer praktiska. Jag tror helt enkelt att det till stor del handlar om förväntningar.

Skolan har en viktig roll och uppgift i att motivera och tro på sina elever. Det är minst lika många i Haninge som drömmer om att få bli läkare, advokat, eller ekonom. Men jag möter också väldigt många ungdomar som gärna arbetar inom el, bygg, teknik men som ändå vill ha möjligheten att senare i livet kunna studera på universitet eller högskola. En möjlighet som nu regeringen och P J Anders Linder vill beröva dem.

Skillnaden mellan mig och regeringen är att jag tror det är möjligt även för de elever som går yrkesutbildningarna att bli behöriga till universitet och högskola. Jag är till och med övertygad om att det stärker dem på arbetsmarknaden och att Sverige tjänar på det.

Intressant?

Läs gärna vad Kristian Krassman, Lars Björndahl, Helena von Schantz, Dr Cais,  Måns Back Nilsson, Ulrika Falk och Peter Andersson.

Läs även andra bloggares åsikter om P J Anders Linder, skolan, Jan Björklund

Skolverket har tagit fram en rapport (SvD, SvD2) som visar att det finns flera brister i de skriftliga omdömen som ska ges till alla elever i grundskolan. Lärarna tenderar att bedöma elevernas personliga egenskaper, attityder och beteenden mer än själva kunskapen. Rapporten visar också att sex av tio lärare anser att det finns en osäkerhet om hur elevernas kunskaper ska bedömas.

För egen del är jag positiv till skriftlig information redan i de lägre åldrarna. Det är ett bra sätt att mäta hur pass väl skolan lyckas i sitt uppdrag att ge barnen den kunskap de har rätt till.

Jag har länge varit kritisk till begreppet skriftliga omdömen då det leder fel, nämligen till att man sätter ett omdöme om den enskilde eleven istället för att beskriva hur skolan arbetar med att se till att eleverna kan nå sin fulla utvecklingspotential.

Den kritiken riktar jag också mot utbildningsminster Jan Björklund som gör mycket rätt i skolan, men han lägger ansvaret på eleverna istället för att betona skolans betydelse. Det är inte keps- och mobilförbud som kommer göra eleverna engagerade och intresserade utan det är vuxna som tror på eleverna. Helt enkelt en skola med höga förväntningar, tydliga mål, tidigare uppföljningar och engagerade lärare.

Skolverkets rapport visar att mina farhågor besannats. Ett första steg är att byta namn till skriftlig information istället för skriftliga omdömen. Kanske det underlättar för lärarna att veta vad de ska göra.

Intressant?

Läs gärna vad Christermagister, Mats Gerdau, Röda Malmö, Mårten Ström,  Kristina Alexanderson, Alltid rött alltid rätt och Mikael Wendt  skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om Skolverket, Jan Björklund, skriftlig information, skriftliga omdömen