Archive for juli, 2010

Ett litet steg för (S) men ett jättekliv för (MP) och (V)

De rödgröna har nu äntligen presenterat sin gemensamma skolpolitik. Precis som Neil Armstrong sa vid sin mållandning 1969 så kan denna uppgörelse ses som ett litet steg för Socialdemokraterna men ett jättekliv för Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

De rödgröna går nu gemensamt till val på att införa betyg i årskurs sju, ge skriftliga omdömen redan från årskurs ett, anställa fler lärare i skolan och utvärdera de stora skolreformerna som skett de senaste tjugo åren.

Socialdemokraterna har förnyat sin skolpolitik och förespråkade redan tidigare betyg i de lägre åldrarna. Att vänsterpartiet och miljöpartiet nu ger upp sitt betygsmotstånd och är beredda att införa dem tidigare är en välkommen vändning som är väl värd att uppmärksammas.

En rödgrön regering kommer också utvärdera kommunaliseringen av skolan. Ett krav som inte minst Lärarnas Riksförbund med dess ordförande Metta Fjelkner i spetsen hårt drivit. Det är också rätt. Vi behöver stärka den statliga styrningen, inte minst genom tydligare kvalitetskriterier som är mätbara och möjliga att följa upp.

Uppgörelsen ligger i linje med det som vi Socialdemokrater i Haninge driver, både tidigare uppföljningar och stärkt kvalitet i skolan. I Haninge har vi presenterat ett särskilt handslag med Haninge Skolallians som är en sammanslutning av föräldraföreningar i Haninge och som innebär att lärartätheten i grundskolan ska öka. Vårt gemensamma mål är en lärartäthet i nivå med riksgenomsnittet. Enligt de rödgrönas uppgörelse kan det komma att innebära en lärartäthet motsvarande nio lärare på 100 elever. En klar förbättring för Haninge som idag ligger nära sju av 100 elever.  En skola med 400 elever kommer alltså få minst åtta nya lärare.

Intressant?

Läs gärna vad P J Anders Linder skriver även om jag i just detta inlägg inte håller med honom. Jan Björklund fortsätter att lägga ansvaret på de enskilda eleverna medan Socialdemokraterna, och numera även de rödgröna, lägger ansvaret på skolan. Det är lärarna, rektorerna och skolpolitikerna som har det yttersta ansvaret och det är de som måste anpassa metoder och lärstilar så alla elever kan få den kunskap de faktiskt har rätt till. Det är ett annat och mer modernt angreppssätt på skolans problem än den som Björklund förespråkar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

9 kommentarer