Idag skriver ledaren i DN om att kontroll av lärarna inte ska ske genom kontroll av hur många timmar de är i klassrummet utan hur elevernas kunskapsutveckling utvecklas. De kan inte ha mer rätt.  Det utvecklingsarbete som Haninge påbörjade förra mandatperioden pekade just på skolans betydelse för att elevernas skulle lyckas nå målen. Det var lärarna och rektorerna som var avgörande och sitter på nyckeln till framgång.

För att lyckas är det viktigt med höga förväntningar, tydliga mål och tidigare uppföljningar. Lika viktigt att är rektors främsta uppgift är att vara en pedagogisk ledare. Sin huvudsakliga arbetsuppgift är att stimulera och få lärarna att prestera höga resultat för sina elever. Administration och frågor om ekonomi och lokaler bör med fördel överlåtas till en intendent.

På så sätt frigörs mer tid för rektor att vara ute i klassrummet och ”kontrollera”, eller snarare följa upp, sina lärares undervisning.  Så istället för att ta strid om lärarnas arbetstid så återstår nu arbetsgivarens viktigaste strid, nämligen att se till att alla våra skolledare får en arbetsmiljö som handlar om pedagogiskt ledarskap och inte som en kamrer i kommunförvaltningen. Den största motståndaren där är inte de fackliga organisationerna utan arbetsgivarens egna föreställning, kultur och tradition.

Intressant?

Läs gärna vad Zoran Alagic skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om SKL, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Haninge