I höst startar den nya gymnasieskolan (GY11). Partierna är inte överens om allt, men i stora drag hade reformen ett mycket brett stöd i riksdagen. Kopplat till detta passar dock regeringen på att skära ner statsanslagen till kommunerna med fem miljarder kronor under de kommande åren. För kommunerna i Stockholms län innebär det en nedskärning som stegvis trappas upp till knappt en halv miljard 2015, allt enligt en undersökning av Riksdagens utredningstjänst.

Nedskärningen motsvarar kostnaden för 300 lärare 2012 och 800 lärare 2015. Regeringen motiverar nedskärningarna med att den nya gymnasieskolan inte ska behöva kosta så mycket pengar som idag. Motiveringen från regeringen till varför den nya gymnasieskolan ska bli så mycket billigare är i första hand att den nya gymnasieskolan kan leda till att fler elever tar studenten på utsatt tid. Företrädarna för kommunerna tror inte på detta. Det har till och med gått så långt att en riksdagsmajoritet tvingat utbildningsministern att ta kontakt med Sveriges kommuner och landsting för att reda ut hur det kommer sig att regeringen tror att det går att spara nästan fem miljarder på gymnasiet, och att utbildningsministern måste ge riksdagen bättre underlag. Oavsett om regeringen följer riksdagens beslut att återuppta förhandlingarna med skolornas huvudmän, vet vi att de dynamiska effekter som regeringen hoppas på är osäkra och kan utvärderas först om ett antal år. Nedskärningarna däremot, de är beslutade och kommer att kännas ute i landet oavsett vad den verkliga effekten blir.

Två frågor inställer sig. Dels om regeringen har rätt i sina beräkningar, och alla andra har fel, eller om regeringens siffror är gripna ur luften. Dels om gymnasieskolan är i ett sådant skick att det är läge att spara in kostnaden för hundratals lärare i Stockholmsregionen.

Senast som (S) innehade regeringsmakten liksom majoriteten i Stockholm och betydligt fler av dess kommuner, ökade andelen elever som klarade gymnasieskolan. Sedan det borgerliga maktskiftet efter valet 2006 avbröts den positiva utvecklingen i gymnasiet. Däremot har andelen elever som inte klarar grundskolan stadigt ökat sedan de borgerliga tog över. Redan innan reformen trätt i kraft har den underkänts av elever som flyr från yrkesprogrammen, eftersom det kommer att bli svårare för dem att få studera vidare i framtiden. Vi vet att det finns skolor som inte har tillräckligt med lärare för att kunna undervisa andra elever än de som redan har bäst förutsättningar hemifrån, och vi vet att lärarna har fått reallönesänkningar det senaste året – inte minst i moderatstyrda kommuner enligt en färsk undersökning från Lärarförbundet. I det läget borde ansvarsfulla politiker dra öronen åt sig – är verkligen gymnasieskolan i sådant skick att det går att spara stora pengar på GY11, pengar som årligen motsvarar hundratals lärartjänster i Stockholms län? Det borde regeringen och de borgerliga kommunledningarna i Stockholmsregionen ge medborgarna ett svar på.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Gymnasiet,skola, friskola, GY11

Haninges grannkommun Nynäshamn har valt att införa en sommarjobbsgaranti. Nynäshamn, som är en betydligt mindre kommun än Haninge lyckas i år ge över 744 ungdomar ett sommarjobb. Haninge däremot har enbart förmågan att erbjuda 300 ungdomar sommarjobb. Lite stolta är kommunledningen också att de lyckas sätta 100 ungdomar på reservplats.

Det enda som skiljer Haninge från Nynäshamn är den politiska viljan. I Nynäshamn har Socialdemokraterna och Folkpartiet bestämt sig för att deras ungdomar ska ha jobb på sommaren. Det är en bra erfarenhet inför arbetslivet och skapar bättre möjligheter att bygga nätverkt.

Haninge skulle också kunna ha en sommaerjobbsgaranti, men det kräver politisk vilja.

Intressant?

Läs gärna vad BRIS skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Nynäshamn,Haninge, Sommarjobb

Jag kan bara konstatera att ärendet innan skolans nedläggning handlade om att ersättningen till friskolor som bygger nytt skulle höjas, med motiveringen att det bland annat behövs fler skolplatser (???). Jag kan också konstatera att Jordbromalmsskolan gjort överskott de senaste åren och att över 240 elever faktiskt valt att gå på skolan.

Vi kan jämföra detta med Dalarö skola som gjort underskott de senaste åren och som har betydligt färre än 240 elever i skolans högre stadier. Man kan ju inte undgå att fundera på om en av orsakerna till att Jordbromalmsskolan ska läggas ned och inte Dalarö skola är att i valet 2010 fick Moderaterna närmare 55% på Dalarö medan de i centrala Jordbro enbart fick 12-15%. Så när borgerliga företrädare står i fullmäktiges talarstol och talar om mod att lägga ned skolor, så ekar det ganska falskt.

Nu är ärendet återremitterat och det slutliga avgörandet sker inte förrän på ett extra sammanträde med kommunfullmäktige tisdagen den 15 mars. Skälet till att återremissen sker är att det saknas ekonomiskt underlag.

Bland annat redovisas inte kostnaderna för alla de busskort som måste köpas in till de elever som nu måste åka buss till skolan istället för att gå i skolan närmast hemmet. Inte heller redovisas kostnaden för de lokalanpassningar som måste göras på alla de skolor som ska ta emot Jordbromalmsskolans elever. Det berör fyra skolor, Vendelsömalmsskolan, Söderbymalmsskolan, Brandbergsskolan och Ribbyskolan. Slutligen bortser man från det fakta att Jordbromalmsskolan, som enligt uppgift i ABC från nämndens ordförande Aleandra Anstrell (M) har en lokalkostnad på åtta miljoner kronor, fortfarande ska kosta skattebetalarna pengar, men då på ett annat konto i den så kallade lokalbanken.

Om allt detta redovisas så kanske det till och med visar att nedläggningen inte innebär en besparing, utan till och med blir en fördyrning.

Så vad är då motivet till denna nedläggning? Det är få som begriper detta och ju mer man gräver i ärendet ju mer obegripligt blir det. Ligger det en hund begraven här?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Haninge, Jordbro,Alexandra Anstrell, Jordbromalmsskolan

Det är bra att kommunernas arbetsgivare så tydligt tar ställning för det viktiga jämställdhetsarbetet. Även om kommunerna på många håll kommit långt i sitt jämställdhetsarbete så finns det mycket kvar att göra. Men hur ser det ut i kommunerna, som är de som sedan ska göra jobbet? Här blir jag mer orolig, åtminstone om jag tittar på min egna kommun Haninge.

När kommunfullmäktige igår valde demokratiberedning, beredning för framtagande av en ny översiktsplan, beredning för utvecklingsprogram för Västerhaninge och beredning för framtagande av utvecklingsprogram för Tungelsta så hade den moderatstyrda kommunledningen 21 förtroendeuppdrag att besätta. Av dessa gick 16 till män och enbart fem till kvinnor. I beredningen för Västerhaninge utsåg majoriteten enbart män så i den moderatstyrda kommunledningens Västerhaninge står inte kvinnors perspektiv och åsikter särskilt högt.

När vi socialdemokrater gjorde majoriteten uppmärksamma på detta så går stridssignalen igång hos de lokala moderaterna. De slår ifrån sig och hävdar bestämt att kompetens går före kön. En av moderaternas ledande företrädare och som sitter i kommunledningen, Michael Fridebäck (M) som är ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, säger rakt ut:

”Jag har haft en liknande diskussion med S i styrelsegruppen för plan för likabehandling. Planen inleds med att man delar upp människor i olika grupper och säger att man trots det skall behandla alla lika. Helt sjukt. Jag trodde vi alla var människor. Vare sig facken eller S höll med utan ville att detta skulle stå kvar som inledningsord.”

I Moderaternas Haninge så är det tydligen inte ett problem att inga kvinnor skulle få vara med och diskutera hur en hel kommundel ska utvecklas de kommande 10-20 åren, eller att enbart en kvinna skulle vara med och diskutera hur en hel kommun i framtiden ska utvecklas. Man undrar ju om det enbart finns fem duktiga och kompetenta kvinnor i Haninge som är medlemmar i Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet (som alla utgör den politiska majoriteten).

Så även om Sveriges kommuner och landsting nu sätter igång ett lovvärt arbete för ökad jämställdhet så finns det mycket kvar att göra hos de lokala arbetsgivarna. För hur väl Anders Knape (M) och Ingela Gardner Sundström (M) på Sveriges kommuner och landsting än vill så måste de också få med sig Michael Fridebäck och de andra moderatarena i Haninge. Och den resan är lång.

Intressant?

Läs gärna vad Jerker Nilsson skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om Haninge, SKL,Michael Fridebäck, Kommunal, SSR, SKTF

Vi får väl därför hoppas att detta underskott beror på att skolan inte klarat av att bedriva verksamheten med de resurser den politiska majoriteten gav dem i budgeten och inte på att nämndens ledning varit dålig på att hålla koll på verksamhetens ekonomi. Det mest troliga är att så är fallet då Haninge idag ligger i botten vad gäller kvaliteten i förskolan och skolan. I förskolan går det i år 6,2 barn per årsarbetare jämfört med rikets 5,4 (2009) och i skolan går det 7,3 lärare per 100 elever jämfört med 8,2 lärare per 100 elever i riket. Hade verksamheten hålls sig till de resurser den politiska majoriteten gav dem i budgeten hade alltså kvaliteten varit än sämre. Det fanns väl helt enkelt en skammens gräns för våra rektorer och lärare. Hit men inte längre!

Haninges kommunledning berättar själva att de inte målen om att barn och ungdomars uppväxtvillkor, lärande och framtidsutsikter ska förbättras, alla elever ska nå skolans nationella och lokala mål, alla elever ska uppleva trygghet och arbetsro i skolan, övergången till eftergymnasial utbildning ska öka, vård, service och omsorg för äldre ska förbättras samt individanpassningen inom äldreomsorgen ska förstärkas.

Det är många och viktiga mål. Det enda svar vi fått från kommunledningen hitills är att de ska arrangera en workshop. Vi får väl hoppas att det händer lite mer under de kommande åren för det är många barn och unga i Haninge nu som inte får den kunskap de har rätt till och som mår mycket dåligt. Läget är allvarligt och jag hade hellre sett att en strategi- och handlingsplan arbetas fram omedelbart för snabba insatser. Men nu får vi avvakta workshopen.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Haninge, Socialdemokraterna,Martina Mossberg,

Politiker har inte tagit sitt ansvar när det gäller att maximera och effektivisera användningen av våra skattepengar. Vare sig det gäller statens organisering i myndigheter, i landsting med sjukvårdspolitiken eller i kommunerna med exempelvis skolan. Ansvaret läggs gärna någon annanstans.

Men det är politikerna som betalar och beställer. Politiker i såväl stat, kommuner som landsting har byggt upp ineffektiva och hierarkiska organisationer. Om vi kan få till stånd en nedbantning av en alltmera uppblåst administrationsbubbla finns det stora resurser som kan användas för att lyfta inte minst svenska skola. Men detta kräver politiskt mod och beslutsamhet.

Lärarnas Riksförbunds granskningar av hur resurser till skolan fördelas visar att genom att skära ned på kommunernas skolbyråkrati kan flera miljarder kronor frigöras och istället läggas på undervisningen. Det menar vi är bättre använda skattepengar. Genom att skära ned på byråkratin och satsa på undervisningen och kunskapsuppdraget – skolans kärnverksamhet – kan eleverna få mer specialundervisning och mer förberedda lärare.

Vi uppmanar till en granskning av Lärarnas Riksförbunds rapport ”Från byråkrati till undervisning”. Den visar att fem miljarder kronor som i dag används till byråkrati i stället kan gå till undervisning.

Idag får stora elevgrupper inte den undervisning de har rätt till. Skolverkets viktiga och uppmärksammade granskning av orsakerna till svensk skolas fallande resultat från förra året lyfter fram fyra faktorer som tillsammans förklarar varför svenska elever nu presterar sämre i skolan jämfört med tidigt 1990-tal. De fyra faktorerna är: den ökande segregeringen, decentraliseringen av skolan, differentieringen av undervisningen och individualiseringen som har skapat en förändrad lärarroll.

Det behövs en tydligare resursfördelning som kan kopplas ihop med skolans måluppfyllelse. Idag är den tredje största kostnadsposten för grundskolan benämnd som ”övrigt” och går till skoladministration och liknande. Det motsvarar totalt nästan 9 miljarder kronor per år.

Ansvaret för detta är jämnt fördelat bland de politiska partierna. Delvis kan de försämrade resultaten förklaras av att endast lite drygt hälften av grundskolans totalkostnad går till undervisning i Sverige, jämfört med cirka 64 procent för OECD-länderna.

Vi förenas av insikten att resurserna i svensk skola används fel. Sedan kommunaliseringen har skoladministrationen vuxit. Det finns i dag ett flertal tjänster som kan effektiviseras genom centralt eller regionalt samarbete. Här borde ansvariga politiker i regeringen och ute i landets kommuner våga ta bort skygglapparna och se till att våra skattepengar används bättre och levererar mer kvalitet.

Vi anser att:

• Ansvariga politiker har ett direkt ansvar att begränsa byråkratin och övriga resurskrävande kringuppgifter för skolan. Det bör vara alla politikers skyldighet att använda skattepengar på bästa och mest effektiva sätt.

• Staten och regeringen måste ta sin del av ansvaret för att effektivisera myndigheterna så att resurserna kan användas där de gör mest nytta, det vill säga hos läraren i de enskilda klassrummen. Men även kommunerna måste bli bra mycket bättre. En gemensam målsättning bör vara att skoladministrationen ska halveras till år 2015.

• Skolinspektionen bör få ett ännu vassare mandat att granska hur skattebetalarnas resurser används i skolan så att skolans kärnverksamhet, själva undervisningen, prioriteras. Myndigheten bör få i uppgift att årligen redovisa hur stor andel av de samlade resurserna som går till undervisning och hur stor del av resurserna som används till administration.

• Regeringen måste se till att presentera en jämförelse mellan olika kommunala och fristående huvudmän och hur stor del av deras resurser som går till ren undervisning.

• Utredningen av skolans kommunalisering som utlovats måste innehålla direktiv om att också granska utvecklingen av de totala administrationskostnaderna i skolan sedan kommunerna tog över huvudmannaskapet.

Låt mer av befintliga resurser gå till kärnverksamheten istället för administration. Ge mer resurser för bättre undervisning till alla. Då skulle resurserna räcka bättre till för elever med särskilda behov.

Intressant?

Läs gärna vad Christermagister skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om Ilija Batljan, Socialdemokraterna,Metta Fjelker, Lärarnas Riksförbund

Hur jag än vrider och vänder på detta så ser jag ett samhällsproblem och en stor utmaning för såväl regering och riksdag och regionens politiker. Hitills har fokus från ledande politiker varit att omvandla hyresrätter till bostadsrätter. Enbart innanför Stockholms tullar har över 22 000 hyreslägenheter omvandlats till bostadsrätter.

 Även i Haninge har den moderatstyrda kommunledningen omvandlat delar av Haninge Bostäders hyresbestånd till bostadsrätter. Det kan ibland vara motiverat att aktivt arbeta med ombildningar, inte minst för att skapa en ökad mångfald. Problemet är väl att dessa ombildningar inte ökat mångfalden då de främst skett i områden som redan har en stor andel bostadsrätter. Ett annat relevant prolem är att de inte skapar fler bostäder. Det visar inte minst de senaste årens ökning av bostadskön.

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde 2006 har bostadskön nästan fördubblats. Från cirka 180 000 till över 330 000 människor.

Nu gäller det att få fart på bostadsbyggandet och det är ett gemensamt ansvar. Regering och Sveriges Riksdag måste skapa incitament för bostadsbolag att bygga mer , regionens politiker måste aktivt arbeta med planer så att spaden snabbt kan sättas i jorden och inte minst använd de allmänyttiga bostadsbolagen som ett aktivt verktyg att bygga fler bostäder.

I Haninge lyckades den moderatstyrda kommunledningen på fyra år enbart bygga 34 nya hyresrätter, dessutom med en detaljplan som den tridigare socialdemokratiska kommunledningen arbetade fram. Under samma period ökade befolkningen med över 4 000 människor, d v s det gick över 100 nyinflyttade på varje ny hyreslägenhet.

Nu bygger Wallenstam nya hyreslägenheter i centrala Handen. Det är bra, men det får inte bli en ursäkt för kommunledningen att återigen lägga sig på soffan. Utan det är bara att ta nya tag och se till att det byggs mer, för det står 110 000 människor i bostadskö och som faktiskt saknar en egen bostad!

Intressant?

Läs gärna vad Lasse Granestrand skriver

Läs även andra bloggares åsikter om Bostadskö, Haninge>, Stockholm>, Haninge Bostäder

Ganska anmärkningsvärt svar, inte minst mot bakgrund av att det är över 2 000 barn i Haninge som lever i fattiga familjer. 

Men det blev inte bättre för majoritetens företrädare ju länge fullmäktige höll på. Ganska snart blev det debatt och diskussion om den nya politiska visionen för Jordbro. Fem politiker i kommunledningen hade låst in sig i ett rum och formulerat en ny vision för Jordbro, som skulle ersätta den vision som ett enigt kommunfullmäktige tidigare ställt sig bakom och som dessutom tagits fram i bred samverkan med de som bor och verkar i Jordbro.

Det var dessutom så bråttom med visionen att man valde att lägga den på kommunstyrelsens bord så inte ens alla politiker skulle ha möjlighet att ta del av den innan beslut. När väl visionen skulle diskuteras i kommunfullmäktige så ställde vän av ordningen en mycket enkel fråga till kommunens jurister. Är det lagligt att fatta detta beslut? Eftersom kommunens tjänstemän enbart är skyldiga att lämna upplysningar om fullmäktige så begär så löste fullmäktiges ordförande Marietta de Pourbaix-Lundin (M) det genom att helt enkelt inte ge dem ordet.

Och eftersom majoriteten redan var på gång med att bryta lite lagar, varför då följa arbetsordningen där det står att ordförande ska samråda med övriga i presidiet innan sådant beslut fattas, så det gjorde hon givetvis inte. Men lite nervös blev hon nog, för Marietta är inte bara fullmäktiges ordförande, utan hon är också riksdagsledamot. Och det ser ju inte bra ut att sitta i den lagstiftande församlingen och sedan själv medverka till lagbrott, så hon valde helt enkelt att yrka på återremiss.

Så nu ska Kommunstyrelsen utreda om ärendet verkligen beretts enligt lagens mening. Kommunallagen säger:

26 § Innan ett ärende  avgörs av fullmäktige, skall det ha beretts antingen av en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäktigeberedning. 

När man läser detta så får man en förståelse för att fullmäktiges ordförande till slut valde att yrka återremiss. Som sagt ibland blir det inte riktigt som man tänker sig!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Marietta de Pourbaix-Lundin, Haninge>, kommunledningen>, Sven Gustafsson