Archive for category Svensk politik

Ylva Johansson tar bladet från munnen (DN, SvD) och säger att hon vill vara med i laget som ska leda Socialdemokraterna. Det är ett välkommet ställningstagande. 

Ska socialdemokraterna lyckas vända den negativa utvecklingen och återigen bli ett parti som skapar framtidstro krävs ledare som har engagemang och vilja att leda och förändra.  Nu kliver Ylva fram och säger att hon vill leda. Jag vet också att Ylva är en person som vill förändra. Hon har varit pådrivande i förnyelsen av Socialdemokraterna och är därför en person som absolut passar i laget.

Men precis som både HBT-sossen, Magnus Ljungqvist och Johan Westerholm lyfter fram så är det bra om Ylva inte bara meddelar att hon vill vara med och leda utan också passar på att berätta om vad hon vill åstadkomma i laget.

Intressant?

Läs gärna vad Peter Andersson, Nils Erik Lindblom, Kulturbloggen, Michael Granstedt, Kent Persson, Tokmoderaten, Monica Green och Thomas Böhlmark skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Ylva Johansson

Efter att Mona Sahlin aviserat att hon inte kandiderar till partiordförande vid den extra partikongressen nästa år så har spekulationerna om vem som ska bli Socialdemokraternas nästa partiordförande tagit rejäl fart.

Inte minst media ägnar många artiklar åt ämnet. I grunden är detta givetvis någonting mycket positivt. Det visar att Socialdemokraterna berör och engagerar även människor som inte är medlemmar eller ens röstar på partiet. Det visar att socialdemokratin fortfarande har en viktig uppgift i samhällsbygget.  För en del handlar denna uppgift om att vara i oppositionen eller i majoritet men för mig är denna uppgift också att vara en ledande politisk kraft som lyckas sätta dagordningen för vad som ska åstadkommas.

Ett politisk parti kan sätta dagordningen även i opposition, ibland kan det till och med vara lättare då man inte som ett regerande parti behöver vara fullt upptagen med att hantera dagens aktuella kriser. Moderaterna var i oppositionen under stora delar av både 1980- och 1990-talet och en bra bit in på 2000-talet. Trots detta så var det under denna period mängder med beslut fattades som ökade människors valfrihet och möjligheter att påverka sina egna liv. Den främsta förklaringen går nog inte att söka i den socialdemokratiska idédebatten utan att de borgerligar partierna hade en tydlig politisk agenda som de aktivt drev på och som påverkade även Socialdemokratin.

Därför får inte sökandet efter en ny socialdemokratisk partiordförande innebära att sökandet efter en ny modern socialdemokrati upphör. Oavsett vem som får förtroendet att leda Sveriges största politiska parti så måste socialdemokratin också ha en tydlig politisk agenda.

Lyckas vi med det så kommer Socialdemokraterna både ha möjligheten att påverka Sveriges utveckling under åren i opposition och ha bättre chanser att återvinna väljarnas förtroende i valet 2014. Dessutom vet vi då vad som ska åstadkommas i regeringsställning vilket givetvis kommer underlätta att vinna väljarnas förtroende även 2018.

Intressant?

Läs gärna DN, DN1, DN3, DN4,  SvD, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5 och Pj Anders Linder skriver.   

Läs gärna vad bloggarna Jinge, Lina Hagström, Opinionsbloggen, Motpol, Erik Rodenborg, Per Ankersjö, Gunnar Hökmark, Martin Moberg, Sebastian Hallén, Kent Persson, Anders G Johansson, Peter Andersson, Henrik Alexandersson, Jerker Nilsson, Thomas Böhlmark,  Lena Asplund, Tokmoderaten, Peter Andersson, Kent Persson och Högbergs tankar.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna

Mona Sahlin har meddelat att mellankongressen ska pröva förtroendet för hela verkställande utskottet och partistyrelsen. Motivet är att partiledningen behöver ett starkt stöd och mandat för det stora förändringsarbete som måste följa efter valförlusten.

Det fanns nog inget alternativ för Mona Sahlin och partiledningen.  Socialdemokraterna har gjort ett historiskt dåligt val och medan Moderaterna förnyar både politiken och personerna i ledande ställning, trots ett rekordstarkt valresultat, så skulle det se illa ut om inte samma sak sker hos det förlorande partiet.

Man kan väl bara gissa vilka kommentarer vi Socialdemokrater skulle ge om Moderaterna efter valförlusten 2002, om inte de då förnyade vare sig politiken eller personerna. Därför är detta rätt beslut. En partiledning behöver ett starkt stöd för att peka ut en ny politisk färdriktning, och att då få förtroendet prövat hos medlemmarna är ett bra sätt att stärka sin position.

Men diskussionen om person får inte ta bort fokus från politiken. För även om förtroendet för personerna är viktiga för väljarna så är jag övertygad om att det grundläggande problemet för Socialdemokraterna är att vi inte hade den politik som väljarna efterfrågade. Vi lyckades inte göra vare sig rätt samhällsanalys eller lyfta fram lösningarna på de problem väljarna såg.

Risken nu är att socialdemokraterna börjar diskutera vilka personer som ska företräda den felaktiga politiken. Det kommer inte leda vare sig till valseger 2014 eller 2018. Först och främst behöver vi göra samhällsanalysen och hitta lösningarna på 2000-talets problem.

Bill Clinton påminde ständigt om ”It´s the economy, stupid”. Det kan finnas skäl att påminna oss om  att ”It´s the politics, stupid”. 

DN, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4,  SvD5, SvD6

Intressant?

Läs gärna vad Thomas Böhlmark, Mats Engström, Jinge, Rasmus Lenefors, Lena Sommestad, Jerker Nilsson, Rolf Erikson, Mats Sander, Göran Pettersson, Peter Andersson, Mina Moderata karameller, Michael Granstedt, Kent Persson, Gunnar Hökmark, Tokmoderaten, Eva-Lena Jansson och Mikael Andersson.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Mona Sahlin,