Nästa vecka presenterar regeringen sitt förslag till ny lärarutbildning. Enligt DN och SvD återinförs ”lågstadieläraren”. Något som det finns delade meningar om i lärarkåren. För egen del tror jag detta är steg i rätt riktning. Alldeles för många elever lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper och när till och med Jan Björklunds löfte inför valet 2010 är att skolan kommer bli än sämre så krävs det givetvis krafttag.
En åtgärd då är att ha lärare som faktiskt fokuserar på att redan i tidiga åldrar lära barnen att läsa, skriva och räkna. Ska det blir rätt i slutet måste det bli rätt i början. Erfarenheterna från Haninge visar på mycket goda resultat när fokus ökar. Genom våra kunskapskontroller i läsning i årskurs ett ökade läsförmågan från 60% till idag över 95%. Så om vi får lärare i grundskolan som har breda och fördjupade kunskaper i att lära barnen kunskaper och färdigheter i läsa, skriva och räkna så kommer det ge resultat.
Noterar dessutom att Lunds universitet anser att bloggar kring ämnet politik och religion väcker anstöt. Då får vi hoppas att ingen i ledningen för Lunds universitet läser denna blogg, för jag tänker fortsätta blogga om mina politiska åsikter. Dessutom kan jag meddela att jag är aktiv kristen.
Läs gärna vad Ann-Marie Ekström, Mina moderata karameller, alltid rött alltid rätt, Mats Olsson, Inga Magnusson, Lars Björndahl och Peter Andersson.
Läs även andra bloggares åsikter om lärarutbildningen, Jan Björklund, skola
UPPDATERAT: SvD
#1 by elina at 06.02.2010
Det var ju trevligt att du tyckte förslaget var ett steg i rätt riktning. Lågstadiet bör återta status till skola från lekskola och då krävs lärare som är specialicerade just i att lära grunden till allt kommande lärande.
#2 by Jens at 06.02.2010
Men detta är ju ingen lösning om man vill ha en kunskapsskola. Lågstadieläraren kommer ju att sakna nödvändiga ämneskunskaper.
Skall man stärka småskolan gör man självfallet detta genom att införa ämneslärare i flera ämnen.
Mina barn, utmärkta läsare och räknare från 5 år satt ju mest av tid när de gick i svenskt ”låg- och mellanstadium” eftersom läraren just var en lågstadielärare med 30 års erfarenhet. Min son kom som 9-åring hem och slängde ryggsäcken i väggen och var skitförbannad för att läraren benhårt trodde att Sydney var Australiens huvudstad. Jag kände igen det från min egen skoltid på 70-talet.
För mig är Björklund den största politiska bluff Sverige haft på decennier. En kunskapsmässig nolla, men duktig på att hålla politisk låda!
#3 by Per at 06.02.2010
Jag är förskollärare och har arbetat sen 1992 i förskola, förskoleklass, fritidshem, samarbetat och undervisat med grundskollärare i läsåren 1-5 under flera år. Jag har jobbat med många olika lärare, varit handledare för många lärarstundenter. Jag har två egna barn som haft förmånen att gå i riktigt bra förskolor och skolor med bra lärare. Jag tror inte att skolan generellt i Sverige har problem. En stor majoritet av barnen och eleverna trivs och lyckas i skolan och får en bra start i livet. Finns något problem så tror jag att det är att det finns en del dåliga skolor och en del dåliga och oprofessionella lärare i alla skolformer. Det kan man åtgärda genom att göra yrket mer attraktivt, bättre arbetsmiljö, mer möjligheter att påverka och högre löner. Hur man förändrar lärarutbildningen har marginell betydelse. Det viktiga är att det är en konkurrens om utbildningsplatserna så att det verkligen är de mest motiverade studenterna som kommer in på lärarutbildningen. Då får vi riktig bra lärare som har förmåga att hjälpa alla barn att lyckas, även de som har sämre förutsättningar med sig i bagaten. Som det är nu så är det för många studenter som har lärarutbildningen som sitt 2:a eller 3:e val. Björklund har haft en retorik som gjort att alla som inte själva har något med skolan att göra tror att den är dålig och kanske till och med skadlig. Vi som är föräldrar och lärare känner inte igen oss. Vi ser bra skolor, bra lärare och barn som trivs och faktiskt lyckas. Björklunds retorik har gjort så att alla tror att skolan är dålig, men inte den skola där mina barn eller barnbarn går….
#4 by Linda Wilén at 07.02.2010
Håller med Jens ovan! Räck upp en hand den elev som gick i skolan på 70-80 talet och som inte blev påverkad av vilket fokus och intresse som den ”breda” klassläraren hade. Jag tror inte ett dugg på att de flesta lärare tycker att alla ämnen är lika roliga och det genomsyrar så klart även undervisningen. Se på Matte-läraren i Klockarbergsskolan som fick eleverna att gå från 29-96% godkända elever i matte. Läs mer här:
http://www.dn.se/insidan/tror-man-pa-ungar-vaxer-de-1.932526
Säkert är hon även en duktig pedagog men jag skulle bli mycket förvånad om hon inte också är särskilt intresserad av matte och naturvetenskap. Glöd och intresse för ämnena lockar fram drivet och nyfikenheten! Detta är viktigare ju yngre eleverna är! Tyvärr så tror jag att det är just läs- och skriv som betecknar bra lärare och skolor idag. Men är det bara läshuvuden vi vill ha i vårt samhälle i framtiden? Alla kan ju inte sitta och blogga hela dagarna.. Vad kommer att hända med barnens naturliga lust för kreativitet, skapande och vetenskap? Varför funderar ingen över ingenjörsbristen och varför för få elever väljer teknik- och naturvetenskapliga inriktningar… Skolan har en del som bör utvecklas. Men den är inte dålig. Håller med Per där. Tror att vi måste lyfta upp de bra exemplena bättre! Men ingen kan väl på allvar mena att man vill ha tillbaka den gamla folkskolan?
#5 by Robert at 07.02.2010
Jag håller med om många av de synpunkter som kommer fram. Dock tycker jag det är ett allvarligt problem att var femte elever lämnar grundskolan utan de kunskaper de faktiskt har rätt till. Kunskaper som inbegriper mer än bara läsa, skriva och räkna. Kunskaper och färdigheterna gäller också teknik, fysik, kemi, idrott m m.
En av de allvarliga brister som kommit fram i den senaste lärarutbildningen är att många lärare som undervisar de yngre eleverna inte vet hur man lär barn läsa, skriva eller räkna och att det sedan påverkar elevernas inlärning högre upp i åldrarna. Detta måste vi förändra.
Att stärka lärarnas förmåga att lära barnen skriva, läsa och räkna får inte innebära att skolans kunskapsuppdrag i övrigt inte gäller de yngre eleverna. Genom att tydliggöra och bryta ned de nationella målen så kommer det finnas konkreta och mätbara målsättningar även för skolans lägre åldrar.
Genom tidigare kunskapskontroller är det också möjligt att följa upp att skolan också lyckas ge våra elever dessa kunskaper och färdigheter.
Vänligen
Robert
#6 by Linda Wilén at 09.02.2010
Hur kom kunskapskontrollerna in i resonemanget? Där håller jag ju med i sak. Man kan mäta resultat även om man inte har ett ”traditionellt” och ”mätbart” lärande i klassrummen? Se återigen på exemplet från Klockarbergsskolan med läraren som inte använder matteböcker i stor utsträckning vars elever ändå kan leverera bra mätbara resultat. Bara för att man fokuserar på vissa resultat så behöver man ju inte begränsa sig vad gäller metoder för att nå resultaten. Och bryta ner målen i läroplanen behöver inte innebära att man kopierar målen och/eller dividerar dem ner genom olika led i organisationen. Huvudsaken är ju att målen uppfylls och inte hur de gör det? Men man kan få både barn och lärare att trivas bättre om man hittar metoder och sätt som är roliga, engagerande baserat på lust och nyfikenhet. Man behöver ju bara gå till sig själv och fundera över vid vilka situationer man har lärt sig som bäst.
Ett litet konkret exempel är att man som skola kan jobba tematiskt med ett tema som genomsyrar hela skolan och som varierar med läsår. Pysslingen är ett bra föredöme där. En bra skola behöver inte vara en traditionellt tråkig skola. Dessutom så måste man, när man så tydligt som ni gör fokuserar och plockar ut ”det viktigaste i skolan = kunskaper dvs läs, skriv och matte”, fundera över hur man hanterar de andra viktiga frågor som man gör avkall på. Såsom t.ex. lusten att lära, jämställdhet, antimobbing, skolmat, naturvetenskap osv.. Alla är grundläggande faktorer som också är viktiga för att kunna tillgodogöra sig kunskap och erfarenheter som man senare ska ha med sig i arbetslivet. Bara för att det finns brister som behöver (och självklart ska) rättas till så behöver ju inte tiden stå still vad gäller övriga viktiga områden för ett barns utveckling. Jag tror inte att höga betyg allena per automatik är en framgångsfaktor varken för ett land eller en kommun. Men jag förstår att man i ett desperat tillstånd tar till endast detta fokus. Man får något som går att mäta och det är alltid tacksamt. För om siffrorna inte blir som man vill så kan man ju alltid fixa till dem på något sätt.
#7 by Robert at 10.02.2010
Linda,
det är ju precis det som är min poäng. Om vi bryter ned de nationella målen som finns för årskurs fem till de lägre årskurserna och följer upp att eleverna når den kunskapen så är ju metoden politiskt ointressant. Det är upp till varje lärare att utifrån de specifika och individuella förutsättningarna att se till att elevernas lust och nyfikenhet finns där, och att de når målen.
Med detta vill jag visa att vi inte ska behöva oroa oss för att skolan enbart kommer syssla med läsa, skriva och räkna i de första åren utan att skolans uppdrag kan bli bredare även med en lärarutbildning som stärker insatserna vad gäller läsa, skriva och räkna.
vänligen
Robert