Idag skriver jag på SVT debatt om förbifart Stockholm och hur den kommer bekämpa orättvisor i Stockholmsregionen.
De senaste 30 åren har Stockholms län ökat med nästan 400 000 personer. Det innebär en ökning med 13 000 personer varje år. Stockholmsregionen är uppenbart attraktiv då den skapar fler möjligheter för människor.
Här kan folk studera, bo och arbeta. Forskning och utveckling bedrivs och nya företag startar och växer. Oavsett om man är försiktig eller optimist så kommer Stockholms fortsätta växa. De kommande 20 åren beräknas Stockholms län öka med mellan 315 000-535 000 personer.
Stockholmsregionens arbetsmarknadsområde växer inte bara invånarmässigt utan även geografiskt. Idag är det många som bor i exempelvis Västerås, Norrköping, Örebro, Enköping med flera städer och dagligen pendlar till sitt arbete i Stockholm.
För dem är det en självklarhet att förena den goda boendemiljön Mälardalen ger med den mångfald av arbeten som finns i centrala Stockholm. Mälardalen är idag en självklar del av Stockholmsregionens arbetsmarknad.
Detta har också inneburit att Stockholm som stad växer. Förorterna runt Stockholm integreras allt mer och utvecklas mer till regionala stadskärnor. I den regionala utvecklingsplanen är Barkaby/Jakobsberg, Kista/Sollentuna/Häggvik, Fleminsberg, Täby C/Arninge, Skärholmen/Kungens kurva, Södertälje och Haninge C utpekade som viktiga regionala kärnor.
För att Stockholmsregionen, och inte minst de regionala stadskärnorna, ska ha möjligheter att fortsätta utvecklas positivt är det av stor vikt att kommunikationerna förbättras. Det gäller både kollektivtrafiken och vägförbindelserna. Vi behöver både snabbare tåg som går oftare liksom fler busslinjer som knyter samman regionen.
Att röra sig i Stockholmsregionen får inte bara vara en fråga om att ta sig in till Stockholm utan lika viktigt är att kunna röra sig mellan stadskärnorna och runt Stockholm.
Regionen är idag väldigt orättvis på så sätt att invånarna i södra Stockholm har sämre tillgång till exempelvis flyg, sjukvård och jobb. Genom att bygga förbifarten ökar vi tillgängligheten för de människor som valt att bo i södra Stockholm liksom det blir mer attraktivt att etablera företag söder om Stockholm.
Förbifarten är helt enkelt ett väldigt effektivt sätt att bekämpa orättvisorna i Stockholmsregionen.
Det finns ett brett stöd i regionen för förverkligandet av förbifart Stockholm. Den borgerliga regeringen har gett besked om att de står bakom förbifarten. Viktiga infrastruktursatsningar som har stor betydelse för en regions tillväxt och utveckling ska inte vara brickor i ett politiskt spel.
Här bör eftersträvas bredast politiska samsyn. Därför är Carin Jämtins besked välkommet, att Socialdemokraterna i regionen kommer medverka till att förbifart Stockholm blir verklighet.
Läs även andra bloggares åsikter om Förbifart Stockholm
#1 by Leif Ekstedt at 31.03.2010
Jag tror att lösningen är en god sak för alla stockholmare. Att partierna S och Alliansen ställer upp gemensamt i sin egen stad visar väl problemets vidd. Vissa beslut som rör en så viktigt kommunikationsled kommer att gynna
fler än enbart storstockholm. Om tido år kommer alla partier uttrycka sin stolthet över att de var med om att lösa knuten. T.o.m. MP
om de finns kvar.
#2 by Magnus Nilsson at 03.04.2010
Så du tänker dig alltså att man i detta tidevarv i allt högre grad ska basera personresorna i landets mest tätbefolkade region på privatbilism?
De prognoser Carl Cederschiöld överlämnade till regeringen för två år sedan (som ingick i den s k Stockholmsöverenskommelsen, som i sin tur är fundamentet i alliansens nya Stockholmsavtal) förutspår en ökning av vägtrafikarbetet i Stockholms län med 77 procent, dvs att vägtrafiken ska öka dubbelt så snabbt som befolkningen. (Utan en trafikökning i denna storleksordning är f ö Förbifarten omöjlig att räkna hem samhällsekonomiskt, så man kan inte räkna med att få det ena utan att få det andra.)
Cederschiöld räknar även under perioden fram till 2030 med en stigande andel privatbilism och en sjunkande andel kollektivtrafikresande, detta trots oerhört stora satsningar på nya spår.
En förklaring till trenden mot sjunkande kollektivandel är just satsningen på Förbifart Stockholm. Vägverket bedömer att Förbifarten ökar vägtrafikarbetet i länet 3-4 procent. Detta är ju ingen svartmålning utan egentligen bara ett annat sätt att beskriva den ökade rörlighet du hyllar om i ditt inlägg.
Förbifartens syfte är ju inte att minska bilköerna i Stockholm utan just att öka rörligheten, att göra nytt bilresande , nytt bilpendlande möjligt.
Med en sådan utveckling – som du såvitt jag förstår tycker är eftersträvansvärd, eller hur? – följer självklart växande problem att hantera klimatfrågan samtidigt som underlaget för kollektivtrafik (relativt sett) försämras.
I det förslag till ny regionplan som landstinget väntas godkänna inom kort konstaterar man att det mål om att till 2030 minska koldioxidutsläppen från vägtrafiken i länet förutsätter att vägtrafikökningen blir mycket lägre än den som skisseras i Cederschiöldsupopgörelsen (och som således är en förutsättning för att förbifarten ska kunna räknas hem) – ökningen måste, enligt RUFS 2010, begränsas till drygt 30 procent och får inte hamna i närheten av Cederschiölds nivåer.
Jag konstaterar att du inte berör den typen av aspekter i din kommentar.
Magnus Nilsson, tidigare ordförande i Naturskyddsföreningen i Stockholms län
#3 by Magnus Nilsson at 03.04.2010
Förlåt – slarvade med korrläsningen:
Den koldioxidmålsättning regionplanen utgår från är den politikerna som signerade cederschiöldsuppgörelsen enades kring:
”Mot denna bakgrund anser parterna att Stockholmsregionen ska ha målet att sänka utsläppen för vägtrafiken i Stockholms län med 30 procent till 2030.”
I RUFS-förslget konstateras att detta mål inte går att nå om de trafikprognoser Förbifartsbeslutet bygger på blir verklighet.