I söndags kom jag fram till Visby för att medverka under Almedalsveckan. Under en hel vecka samlas journalister, politiker, branschfolk och olika intresseorganisationer för samtal, seminarier och mingel. Själv har jag haft förmånen att få medverka i bland annat Almegas seminarium om den framtida lönebildningen, Lärarnas Riksförbunds paneldiskussion där Gunnar Ohrlander presenterde sin bok ”Den gudarna älskar” samt Vetenskapsrådets paneldiskussion om att mäta resultat i skolan.
Det är ingen tvekan om att våra framtida löner kommer sättas i mer indivudella förhandlingar. Dagens ungdomar tror på sig själva och är övertygande om att de kan höja sin egna lön genom att själva förhandla. Vi vet att en stor majoritet anser sig köra bättre än den genomsnittliga bilföraren, men samtidigt så vet vi att detta inte går ihop. Precis likadant är det med lönebildningen. De allra flesta ungdomar anser sig bättre än den genomsnittliga arbetaren och förtjänar mer i lönekuvertet, men vi också vet att detta inte går ihop. Det kommer att finnas människor som bryskt kommer inse att de inte lever upp till arbetsgivarens förväntningarna och därmed kommer få en sämre löneutveckling.
Men lösningen på detta är inte centrala löneförhandlingar utan snarare att arbetsgivarorganisationer och facket får en mer rådgivande och utbildande funktion.
Läs gärna mer om Almedalen SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, DN
Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, lönebildning, Almega, Socialdemokraterna
