Idag kommer Stefan Fölster, Anders Morin och Monica Renstig ut med boken ”Den orättvisa skolan” (Hjalmarson & Högberg Bokförlag). Författarna presenterar huvuddragen av slutsatserna på SvD Brännpunkt.
De vill påvisa att svensk skola fått ökade resurser. Lärartätheten är idag högre än den var 1993/94 men resurserna används på fel sätt. Mindre än en tredjedel av lärarnas arbetstid används till undervisning. På de skolor där lärarna ägnar mer än 50% av sin arbetstid åt undervisning presterar eleverna också bättre resultat.
Det är alltså inte resursbrist som är skolans huvudsakliga problem utan hur de används.
Även erfarenheterna från Haninge visar på detta. Haninge utsågs 2004 till Sveriges sämsta skolkommun men vi var inte den kommun som lade minst pengar på skolan. Lärarna i Haninge var till och med de lärare som hade bäst betalt i landet.
Genom att bli bättre på kontroll, styrning och uppföljning på alla nivåer så åstadkom vi fantastiska resultatförbättringar. Andelen sjuåringar som kunde läsa ökade från 60% till närmare 90% enbart genom att tydligöra förväntningarna på skolan och följa upp resultaten.
Jag tycker Peter Andersson skriver väldigt klokt:
Jag tror inte att man ska förenkla verkligheten alltför mycket. För alla de elever som för att klara skolans mål behöver extraresurser men inte får det är det en klen tröst att pengar finns men slarvas bort.
Skolans huvudsakliga problem är inte resursbrist, det är hur pengarna används. Däremot får inte tesen att det inte behövs mer resurser till skolan leda till att de elever som inte riskerar att nå målen hamnar efter. Skolan behöver resurser, inte minst behöver lärarna få uppbackning av en väl fungerande elevhälsa, skolkuratorer, psykologer, socialtjänst och ibland till och med polis för att lärarna ska ha möjlighet att fokusera på det som de är bäst på, nämligen undervisa, förmedla kunskap och se till att alla elever når sin fulla potential.
Läs gärna vad Mårtensson, Kalderen, Jenny Petersson, Sven-Erik Lindestam, Christermagister, Christoffer Fagerberg, Michaelas, Konservativa tankar och Lidingö.
Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Fölster, skola, Anders Morin, Monica Renstig
#1 by Tobias Lindberg at 05.11.2009
Härligt att se att du och dina kompisar på Svenskt Näringsliv är så överens Robert. Jag är i och för sig inte så överraskad av det.
Det jag vill påpeka i detta inlägg är hur du igen påstår saker som inte stämmer. Du skriver att erfarenhetarna från Haninge är att det inte saknas resurser utan att de används fel och så tar du som exempel att andelen sjuåringar som kunde läsa i Haninge ökade efter era förändringar. Felet du gör här Robert är att du sätter likhetstecken mellan bättre resultat på er kunskapskontroll LUS och verklig förbättrad läsförmåga. Det är inte samma sak, Robert, och det är lite pinsamt att behöva påpeka det om och om igen för dig och dina borgliga åsiktskamrater (i skolfrågor) här i Haninge då man kan tycka att du borde ha koll på sånt här med tanke på att du har skrivit två böcker om hur man ska förbättra skolan.
När man inför ny rutiner eller tester så sker alltid en snabb förbättring det första eller de första åren för att sedan klinga av och plana ut. De som deltar lär sig vad som är viktigt att fokusera på och anpassar sig efter det. I exemplet med kunskapskontroller motsvaras detta av att lärarna vet vad som kommer att kontrolleras och fokuserar övningar på just detta. De förbättrade resultaten innebär dock inte att den faktiska kunskapen är bättre, bara att förmågan att få bra resultat på just den testen har ökat. Då fokus har riktats på vissa saker har fokuset på annat förlorats vilket innebär att resultaten på kunskapskontrollerna blivit medans eleverna blivit sämre på annat som inte testas.
#2 by Robert at 05.11.2009
Tobias,
Vi använder oss av LUS (Läsutvecklingschema) som många kommuner använder sig av och vi kan konstatera att över 90% av Haninges sjuåringar idag passerat nivå 10 vilket de inte gjorde innan vårt utvecklingsarbete startade. Då var det cirka sex av tio elever som gjorde det.
Vi ska vara glada över de snabba resultatförbättringar som sker, även om jag kan instämma i att det krävs mer än bara uppföljningar för att få en bestående verkan. Men bara för att man kommer till den slutsatsen så är det inte fel med uppföljningar som leder till bättre resultat.
Vänligen
Robert
#3 by Tobias Lindberg at 07.11.2009
Jasså, så du tar bort kommentarer, Robert? Ja, det är ju ett enkelt sätt att bli av med kritik.
#4 by Robert at 07.11.2009
Tobias,
Jag tar bort kommentarer som väcker anstöt, personangrepp eller är kränkande. Jag kan inte minnas att Du gjort något sådant inlägg varför jag inte tagit bort någon kommentar från Dig.
Däremot så godkänner programmet inte alla kommentarer då den inte godkänner alla länkar som läggs i kommentarsfältet. Gör gärna ett nytt försök.
Vänligen
Robert
#5 by Tobias Lindberg at 07.11.2009
Jag lade in en länk till SR och två länkar till SVT. Alla tre länkarna handlar om kontroller, betyg och betygsliknande omdömen vilket är relevant för detta inlägg. Ligger inte inlägget kvar så att du kan godkänna det manuellt så slipper jag skriva om det?
#6 by Robert at 07.11.2009
Tyvärr inte, om du har möjlighet att skriva om det så ska jag se till att den godkänns och att jag svarar.
Vänligen
Robert
#7 by Mahamed Ali Abdi at 09.11.2009
Bäste Robert Noord
Det är sjävklart att ”Skolans huvudsakliga problem är inte resursbrist, det är hur pengarna används”.
Men kan du vara så vänlig och förklara för mig hur vinstuttag från friskolor är ett bättre sätt att använda sina tilldelade pengar? På vilket sätt förbättrar DET skolorna?
Jag blir rakt igenom galen på liberaler som försvara ett sådant resonemang. Det går inte ihop!
Sätt ihop ekavtionen åt mig är du vänlig.
Mvh Mahamed Ali Abdi Partikamrat från lilla Borås.
#8 by Mahamed Ali Abdi at 11.11.2009
Hejsan Robert
Jag väntar fortfarande svar på min föregående kommentar. . .
#9 by Robert at 12.11.2009
Mahamed
Det finns dåliga friskolor som tar ut vinst och det är fel. Men det finns också bra friskolor som tar ut vinst och då har jag svårt att se att det är fel.
Vidare finns det bra kommunala skolor vilket är bra, men det finns också dåliga kommunala skolor och det är också fel.
För mig är det helt enkelt kvaliteten som är avgörande, och vinstfrågan. Det är helt enkelt inte vinsten i sig som genrellt påverkar kvaliteten. Det största hotet med kvaliteten är att inte använda resurserna på rätt sätt. Att jaga de sista fem procenten som skulle kunna gå till vinst leder bara till att vi glömmer bort hur de övriga 95% av resurserna används.
Vänligen
Robert
#10 by Linda Wilén at 18.11.2009
Intressant inlägg Tobias, jag har själv funderat på samma sak när det gäller testerna..
Jag vet också att LUS inte fångar upp t.ex. dyslektiker i lågstadieåldern.
För min son med läs- och skrivsvårigheter har de första 3 åren varit en enda röra. Han har gått i både en kommunal och privat skola utan att få bra stöd.
Nu har han till sist hamnat i en andra kommunal skola och fått struktur, ordning och reda, trygghet, någon som tror på honom och ganska så hårda krav. Och det har lossnat för honom. Det hade kunnat vara en kommunal skola och det hade kunnat vara en privat skola det spelar egentligen ingen roll. Det gäller att hitta rätt och då gäller det att det finns alternativ.
Mahamed, till viss del kan jag hålla med dig. Höga vinstuttag är en riskfaktor. Det finns alltid såna som skor sig i alla branscher. I detta fall kommer vi åt dem genom att ha höga kvalitetskrav (LUS räcker inte!). Men jag ska också förklara för dig hur ekvationen privatskola – bra kvalitet – samma peng kan gå ihop i lyckade fall. De anställda i bra privata företag känner sig närmare sin ledning och sin verksamhet. De känner sig sedda, får snabb feedback och man uppmuntrar idéer om verksamhetsutveckling. Vissa blir helt enkelt mer motiverade och effektiva än i en STOR kommunal, byråkratisk organisation där man upplever väldigt liten påverkan över sin egen situation.
Detta är i och för sig min egen teori baserat på en del självupplevda saker och personer. Den tål att sägas emot. Vad som inte kan sägas emot är dock min upplevelse av att privat eller kommunal har noll betydelse när det gäller min och mina barns upplevelse av kvalitet i skolan. Det gäller bara att hitta ”hem”.