Igår blev jag uppringd av Sveriges Radio för att kommentera Mona Sahlins utspel om att lagstifta om lärartätheten. Jag blev något förvånad då jag måste ha missat utspelet. Efter att ha lyssnat på intervjun kan jag konstatera att det nu uppstått en diskussion om äpplen och päron. Medan jag uppfattade frågeställningen som kopplad till den satsning på fler lärare som Socialdemokraterna lanserat så handlade diskussionen i intervjun om vilka kvalitetskrav som ska ställas för att motverka vinster.

Även ledaren i Dagens Nyheter verkar blanda ihop korten. Där försöker de få Monas utspel att framstå som om att alla skolor ska ha lika personaltäthet vilket inte är vad diskussionen handlade om. Socialdemokraterna har lanserat en kraftig investering i Sveriges skolor. Målsättningen är en lärartäthet på nio lärare per 100 elever vilket är en kraftig förbättring från dagens nivå. Hösten 2009 hade  Sveriges grundskolor en lärartäthet på 8,2 lärare per 100 elever. Socialdemokraternas förslag innebär med andra ord att en skola med cirka 350 elever får tre nya lärare.

Diskussionen i Ekot handlade om vilka kvalitetskrav som ska ställas för att motverka vinster. Där gav Mona ett antal exempel på sådana krav varav lärartäthet givetvis kan, och bör, vara ett sådant. Men eftersom nio lärare per 100 elever är ett genomsnitt över landet kommer med stor sannolikhet inte kravet att hamna på den nivån.  Kravet ska peka på en anständighetsnivå, en minsta möjliga kvalitet som skolan måste hålla för att få driva skola. Var den nivån ska ligga kräver nog både mer diskussion och mer utredning innan den slås fast.

Det är en intressant diskussion om vilka kvalitetskrav som ska gälla. Under våren har jag haft förmånen att åka land och rike runt för att diskutera just denna fråga. Skälet är den bok jag lanserade hösten 2009 (En skola för den zappande generationen) där bland annat denna fråga tas upp.

Det finns en bred samstämmighet om att det behövs kvalitetskrav. Jag möter det från både kommunala skolor såväl som friskolor. Också bland flera politiker från olika partier lyfts kraven fram, men av olika skäl. Det är inte alltid jakten på vinst som är främsta skälet utan framförallt för att våra elever ska få en bättre skola.

Jag ser gärna att det finns tydliga kvalitetskrav som anger en minsta möjliga nivå. Men givetvis måste det finnas en frihet för såväl friskolor som kommunala skolor att göra egna lokala prioriteringar. Det kan handla om att prioritera moderna läromedel, pedagogiskt utformade lokaler, en sund och hälsosam mat, en kvalitativ elevhälsa m m. Alltför detaljerade och höga kvalitetskrav riskerar att likforma skolan vilket inte nödvändigtvis behöver leda till en bättre skola. Det gäller att hålla den rätta balansen, d v s se till att kvalitetskraven är tillräckligt höga för att skapa bra skolor men tillräckligt låga för att möjliggöra olika prioriteringar och inriktningar.

Intressant?

Läs gärna vad Jerker Nilsson skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, kvalitetskrav, skola, Mona Sahlin