Hårda ord från partivänner, och offentligt!, underlättar inte rekrytering av nya medlemmar till partierna. Vem vill riskera bli uthängd för att man inte tycker det som är ”gångbart” för tillfället i ett parti. Det tycks dock inte bekymra en del.

I sak delar jag också ståndpunkten att friskolorna behövs som viktiga i en öppen skola, för alla och som är gemensamt finanserierad.

Jag vill förtydliga vad jag skrev ovan i all hast innan jag åkte in till stan för ett besök i den offentliga vården.

Jag menar att vi måste vara uppmärksamma på den glidning som nu sker i våra värderingar. Minns att man redan har öppnat för att skattefinansierad sjukvård ska ta emot privata försäkringstagare. Det är första steget i nedmontering av vår gemensamt finansierade sjukvård. Var så säker att det kommer mera med en fortsatt alliansregering.

Att säga ja till att tillåta vinstdrivande skolföretag på skattebetalarnas bekostnad är första stadiet av att montera ner en sammanhållen skola tillgänglig för alla. Då kommer så småningom plånboken att avgöra vilken skola som ens barn kan gå i. Jag minns mycket tydligt när jag tillbringade ett år vid UC Berkeley som post doc 1990. Min son gick några veckor i Junior High School där men det fungerade inte alls. Vi blev rekommenderade av en lärare på skolan att skicka honom till privatskola om vi hade råd. Vi hade egentligen inte råd men drog in på annat så det fick gå. Alternativet var att avbryta forskningsvistelsen och åka hem. En av föräldrarna på skolan sa vid en diskussion på ett föräldramöte att tidigare så var ”the American way” att ha en god offentlig skola för alla. Nu var det förändrat och hon beklagade det. Vi får hoppas att vi inte går samma väg i Sverige.

Jag kan hålla med om att vinsterna i sig inte är det stora problemet. Det stora problemet är att förekomsten av fristående skolor där kommunen inte har vetorätt vid uppstarten är mycket kostnadsdrivande. Jag minns hur vi diskuterade i partiet här uppe i Umeå när frågan om barnomsorgspeng var på tapeten. Vi konstaterade då att en verklig valfrihet inom barnomsorgen skulle kräva att förskolorna skulle stå med tomma platser. Och att det skulle kosta multum med pengar. Samma sak sker nu inom skolan. Fristående skolor som etablerar sig innebär att totala kostnaden för skolan rakar i höjden. Tyvärr minns jag inte siffran och söker vår skolnämndsordföring för bekräftelse men den siffran jag har i huvudet bara i Umeå är runt 40 miljoner. Det handlar om tomma platser och tomma lokaler. Ber att få återkomma med korrekt siffra.

Alltnog: Detta innebär att kvaliten försämras i alla skolor. 40 miljoner är mycket pengar som man skulle kunna bedriva god pedagogisk verksamhet för. Se på finska exemplet. De har behållit skolan i offentlig regi och när man kvalitetsmäter ligger finska elever i topp. Jag tror ingen vill kalla Finlanad för att vara ett speciellt socialistiskt land.

Jag har däremot ingenting emot att skolor bedrivs under olika huvudmannaskap. Personalkooperativ och föräldrakooperativ kan exempelvis vara goda former. Jag anser däremot att kommunen ska kunna säga nej till en fristående skola eftersom det är kommunen som har ansvaret för hela skolan. Jag tror också att om vi kan ta bort möjligheten att ta ut en vinst på skattebetalarnas bekostnad så kommer vi att bli av med en del företag som bara är ute efter vinsten och inte är så intresserade av den pedagogiska verksamheten.

Läs gärna Ann-Marie Lindgrens utmärkta rapport nr 8(2008): Ta tillbaka Demokratin,

Hon skriver på slutet bland annat

Fri etableringsrätt av privata företag, på det sätt vi i dag har inom skolsektorn och, i Stockholms län, av läkarmottagningar går inte förena med kravet att kunna väga och rangordna olika samhällsutgifter mot varandra. Inte heller går det att väga kvalitet mot kvantitet.

Fri etableringsrätt blir detsamma som fri förfoganderätt
över skattepengar, och det är en demokratisk omöjlighet.

Allt är inte antingen svart eller vitt.